1999 - Modus Vivendi [tekst, tłumaczenie i interpretacja piosenki]

[Verse 1: Dida]

Vi håller streck i statistiken
Streck på hennes Stella McCartneys stannar trafiken
Cliquot har mig däckad
Mitt enda mål för veckan är att göra en Sam-E
Kasta en bubbelpool i sviten
Min bror Abudi plocka taket av sin Benz
Axa' vidare som inget hade hänt
Vi kallar tanken halvfull, på R-40. 90 graders lut
Säg dom fuckar med oss, måste vara ett skämt
Allting annat känns dumt
Jag ser dem tävla för att va i centrum
Men glömmer att planera draget efter sitt momentum
Jag ser dem gå och komma, ändra på lite gångstil
Ändra på lite twitpic och kallar sig för offentlig
Mitt tålamod, min konst. Modus Vivendi
Häller lite cement i. Slipar på något autentiskt
Gaget är tillräckligt. Fuck it, jag mår fantastiskt
Så länge Jakan-grabbarna kallar min skit känslig
Älskar hur ni tror ni får mig
Blickar bara bord ifrån mig
Ni kan inte få mig. Äh
Jag kommer lämna stora skor ifrån mig
Hav och jord ifrån dig när du tror du såg mig. Äh
Kronan skiner starkt med solen på mig
Som om sommaren inte tog min bror ifrån mig. Äh
Dofter i mitt kök
Ifrån platser du sa du skulle men du ännu ej besökt
Stiletter bredvid sängen. Kroppar som Karembeu
Tyger som du aldrig burit och örter du aldrig rökt
Kalla det vad du vill
Men när vi inte rör oss så står staden still
Vissa följer andra väljer riktning
Tills hjulen faller av, som jag missat min besiktning
Tills hjulen faller av, som jag missat min besiktning

[Verse 2: Simon Emanuel]

Så jag sa till sommaren att du är min nu
Kom igen. Dags att komma hem. Nog med spring nu. Dubbel
Huvudet sprucket från cava
Behöver känna lukten av java
Låga ögon hänger passivt i min Stussy
Men jag och han från Elfenbenskusten, vi skissar på nått klassiskt
1999. Fuck ett fack och fuck dig om du tror vi ligger i det
Fakturera det till gemet, yngling
Sätt oss på ett plan, extra benutrymmen
Dessa ben har så många mil på dom
Som en blixt, likt Gordon, för att bli någon
Jag menar, ni har stora skor att fylla
Det är ingen sneaker-referens. Excellens
Vi är värda alla applåder. Vi, som moderna Capotes
På en flarra Havanna. Vi är så bekväma. Ingen av dom kommer nära
Bär våra smycken överallt
Jag menar juvelerna som vi fått, dom vi bär med oss
Nonchalans vad du tänker när du ser oss
Våra hjärnor är fast på dominans
Dessa dominobrickor har ingen stol vid vårt bord och vår sittning
Riktigt ser riktigt
Det är inte elitistiskt inte heller business
Det är bara vissa följer. Vissa väljer riktning