Pst/Q - Jag ser [tekst, tłumaczenie i interpretacja piosenki]

[Refräng/intro:]
Tänk om du kunde läsa
Mina tankar om dig och mig
Tänk om du kunde läsa (han sitter och ser er)
…Dig och mig
(uppe på ett jävla tak, enögd, fastspänd, utnyttjad, döv, stum
Fullkomligt jävla värdelös egentligen. Men han ser er)

[Vers 1]
Jag ser över er utan seende, utan överseende
Å ett subjektivt objektiv stumt stirrande men ser ändå
Ser ner på er på gator, vakade över befängda vanor
Ser er när ni vandrar allehanda bestämda vanor
Ingen anar vad som rör sig, bakom andras masker
Dom andas fastän ovetande om varandras laster
Som hon som betraktar marken, stirrar andlöst
Och vet att den finns, för att hon inte ska trilla handlös
För allt håller på att falla samman nu, bevisen finns i fogarna
Därför står hon och biter sig i dom vitnande knogarna
Hon har granskat en blanksvart asfalt i evigheter
Medan mannen som vandrar förbi försvarar sedligheten
Han vet, men vet att ingen annan tytt tecknena
Bland skräpet, svinen, snusket och äcklena
Han har flämtande präntat ner bevis med en bläckpenna
För att nån annan ska kunna förstå alla upptäckterna
Han vill hjälpa så många kvinnor han hinner, innan han försvinner
Med en kniv i innerfickan, och exorcism i sinnet
Jag finner monster och demoner, änglar och människor
Ängsliga tankar och drömmar och fängslande känslor

[Refräng]
Tänk om du kunde läsa
Mina tankar om dig och mig

[Vers 2]
Där sitter en man på vagnen, och ser folk lastas på
Han har lösningen på alla problem i sitt kassaskåp
Han ska rädda världen om vagnen bara raskar på
Medan blodproppen i hans hjärna letar efter nåt att fastna på
Mitt glasöga passar på att granska alla
Ung man i dreads, med ryggsäck och orangea brallor
Om nåt, trött på propaganda på betonggrått
I omlopp, i stadstrafiken för att måla nåt för andra
Och förvandla ytor, till färg från gråskala
Åt helvete med å påtala att han kan bli åtalad
Bredvid, en kvinna med en dålig vana sen två år
Underarmarna täckta av småsår och nålspår
Hon tror ”ingen kan hjälpa mig, eller älska mig
Jag tänker lägga mig i ett badkar med ett rakblad
För jag vet att han väntar mig, Jesus kan frälsa mig
Jag kommer aldrig å hämta mig, å jag kan tänka mig att dränka mig”

[Refräng]


[Vers 3]
Jag ser allt som sker, ALLT men säger inget
Känner varken till rätt eller fel, och väljer inget
Där står en kvinna och fingrar nervöst på syrabehållaren
Kämpar emot impulsen att ännu en gång kolla den
Hon tänker ”tur att hon inte kommer ihåg mig
För hon ska få ångra att hon tog honom ifrån mig”
En man går noggrant igenom sin lilla svarta bok
Ett tjugotal har tatt emot, gåvan han har lagt ihop
Vart ihop en gång, men gåvan är för all evighet
Han kan fortsätta länge om han håller allt diskret
Allt ni vet om någon är bara deras utseende
Inget överhuvudtaget är bedraget av deras beteende
Jag sitter och tittar ut seende, betraktarens öga
Och beaktar din börda, när folk faller sakta till föga
Högar av öden passerar medan folk ränner fram
Nedan, och klämmer fram tankar om människan
Hennes man vet inte vad kärlek är, dominans räcker lätt
Och han har blandat ihop respekt med skräck
Hon har samlat ihop mod i månader för att våga vandra
Ifrån hem, sprucken trygghet, och sin plågoande
Vänner känner att dom ville, önska henne lycka till
Men om hon tänker fly, vad ska hon med hemnycklar till?
Mannen bakom rycker till, trots att han mår underbart
Lyckligt ovetande om att han inte har många stunder kvar
En beundrad far, full av felande celler i hans bröst
För sent för bot, sjukdomen kommer ta han först
Hans största stolthet e dottern vars kort han har i näven
Medan två ungdomar undrar vart rättvisan tagit vägen
Enträgen beskådar jag demoner, änglar och människor
Ängsliga tankar och drömmar och fängslande känslor

[Refräng]